...som kryper under namnet Marius den söte :-)

När killarna sover passar mamman på att duscha och raka benen. Nuförtiden är det en lyx att kunna ta en såpass lång dusch att man hinner snabbraka benen :-)

Jag tänker tillbaka på tiden då M var nyfödd och hur de första månaderna såg ut. Jag vågade inte duscha när han sov, dels för att han sov några få minuter i taget och dels för att jag var övertygad om att han skulle dö i PSD så fort jag vände ryggen till. Det bästa jag gjorde då var att köpa Resispense andningslarm. En liten manick som man fäste vid blöjan. Larmet kostade 1500 kr, men det gjorde att jag kunde sova korta stunder utan att oroa ihjäl mig. När jag skulle duscha fick M sova i sin insats utanför i dörröppningen så jag kunde kika ut på honom en gång var 30 sekund. Stress var bara förnamnet.

När han så började att vända sig på mage så gick det inte att använda larmet längre, och nu när han nästan är 8 månader så kan jag äntligen slappna av lite mer. Jag vågar duscha i lugn och ro när han sover. Det är rätt skönt.

Jag har även tänkt mycket på tid. När M låg i magen så spenderade jag och pappan åtskilliga nätter till att spela Monopol. Vi spelade Monopol till förbannelse :-) Och YATZY. Vi brukade göra fruktsallad, brygga en kanna kaffe och sätta oss ute på gården och spela YATZY i solen eller läsa högt för varandra ur någon spännande bok. Vi hade högläsning varenda kväll i sängen och det var så mysigt. Jag somnade dock alltid när P läste. Till slut kunde jag inte somna om han inte läste högt för mig, jag gissar att det var hans trygga röst som fick mig så avslappnad. Jag saknar det...Tiden för oss...Han var skon, jag var fingerborgen...