Jag älskar det mesta som skrivits av Astrid Lindgren ...men...jag tål inte Lotta på Bråkmakargatan. Man får kanske inte säga detta men jag tycker att hon är en pörskans skitunge. Karlsson på taket har jag också svårt för då jag tycker att han är så elak. Pjuuh...skönt att få det sagt...har hållt det inom mig i alltför många år ;-)

Midsommar blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Både jag och P var så trötta så det blev inte mer än en sen eftermiddagspromenad till gamla Oxelösund. Lilla M är förkyld och har fått sin femte tand och var gnällig/skrikig heela dagen och det blev inte bättre av en alltför lång promenad i vagnen. Han är inte som de flesta barn, dvs somnar i vagnen. Nope. Han gillar definitivt inte att åka vagn om han inte är på bra humör. Stackars liten. Man känner sig som en skurk när han skriker förtvivlat och man vet att det är minst en halvtimmas promenad hem och han inte har något annat val än att åka vagn. Alternativet är att bära men han väger över 9 kg så man orkar inte bära några längre sträckor.

Ett annat irritationsmoment, förutom Lotta på Bråkmakargatan, är våra grannar. Dels har vi några stolpskott som renoverar sin lägenhet. Detta gör dem varje kväll med start klockan åtta. Japp, tack för det televerket. Då har liten precis somnat. Det kan säkert vara samma grannar som börjar banka i väggarna när M vaknar och skriker. Förmodligen har de inga barn själva. Jag kan garantera att vi gör ALLT vi kan för att trösta och få honom att somna om. Vi är inga dåliga föräldrar som låter vårt barn skrika i sin ensamhet. Nu är det så att liten är inne i någon fas där han inte är kontaktbar alla gånger han vaknar och skriker hysteriskt. Förmodligen för att han befinner sig mellan vaket och sömntillstånd. Förmodligen för att han har drömt eller har ont av tänderna. Det är bara så himla ledsamt att dessa bankande människor irriterar sig på vår lilla prins samt att de verkar tro att vi är föräldrar som inte bryr oss.