Alla människor bär någon gång i sitt liv på hemligheter. Hemligheterna ser olika ut och  har olika substans. Vad är egentligen en hemlighet? Är det de tankar man bär på men inte delar med sig, är det en specifik händelse man försöker mörka eller kanske en fasad man försöker att upprätthålla? När är en lögn en lögn och en hemlighet en hemlighet?

Jag funderar mycket kring hur pass mycket jag ska dela med mig av på denna blogg. Från början var det tänkt att jag skulle skriva ärligt om de glädje- och sorgeämnen man kan stöta på som nybliven förälder. Jag läser själv hellre om människor med riktiga liv och riktiga problem och följer dem gärna på vägen. Ibland tar man lärdom och ibland får man aha-upplevelser. Ibland känner man igen sig och det är väl egentligen det som är det sköna med att läsa andra bloggar. Någonstans vet man att man inte är ensam om att uppleva eller att känna si eller att känna så.

Det jag inte var förberedd på när jag började att skriva var den hårda väg som vi hittills har vandrat som familj. Jag tror att vi har betat av varje motgång man kan stöta på, förutom otrohet i så fall är jag ovetandes om det. Ibland har jag skrivit inlägg om det men ångrat mig och tagit bort dem. Det har känts för utlämnande. Den här bloggen var även tänkt att tjäna som andningshål för mig själv men det blir inte riktigt så när jag inte kan skriva om vad jag vill. Jag vill inte reducera mig till att bli ännu en bloggare som skriver om den perfekta och lyckliga ytan fast de ämnen jag vill beröra är helt andra.

Så...jag funderar och funderar...