M och jag har tittat på Barnkanalen nu på morgonen. Nyss var det Alfons Åberg som har slagit lillkillen så det kom blod och nu kan Alfons inte sova. Det dåliga samvetet trollar fram odjur under sängen. Denna lilla film fick vi se när jag gick i första klass och jag tyckte att det var så otäckt. Blodet som kom ur lillkillens näsa gjorde mig svimfärdig. För att inte svimma av rädsla så stirrade jag ner på bänken där det var en nedsänkning längst fram för pennorna. Där låg mitt suddgummi som var lila och formad som en luftmadrass. Jag stirrade mig blind på det där "suddet". Jag hade mardrömmar efter Alfons-filmen. Så oskyldig liten film som gjorde så starkt intryck. Detta är så starka minnen, jag minns det som igår. Minns till och med lukten i klassrummet, lite unket från gamla gardiner och kartrullar.

Efter Alfonsfilmen så fick vi se en föda-barn-film. Den med Gudrun Schyman. Kan ju säga att även den skrämde slag på mig. Den moderkakan glömmer jag aldrig! Hur man kan välja att visa en sådan film för 7-åringar kan jag inte för min värld förstå. Värre än den värsta skräckfilm. Men ändå var lillkillens tecknade blod värre. Stackars lillkillen.