Något positivt måste jag dock tillägga:

Jag är väldigt stolt över mig själv. Trots dödsångest och en liten som skriker oavbrutet pga nya tänder, så har jag inte tagit ett enda bloss. En liten del av mig känner att "det är redan kört, rök du bara", den större delen känner att "nä, jag är starkare än så". Jag har bestämt mig på riktigt denna gång. Jag behöver inte röka för att lugna mina nerver, det sitter bara i huvudet. Det går över förväntan bra och jag är så himla stolt över mig själv! Jag ska dock inte ropa hej för tidigt, det har ändå bara gått tre dagar.

Jag längtar oerhört efter min mamma. Min trygghet. Imorgon kommer de hem från Turkiet och då måste jag berätta om det jobbiga. Eftersom jag har skrivit om det i bloggen, mitt ventilationsfilter för närvarande, och vi bor i den stad vi gör så kommer det väl inte dröja länge innan de får höra det via omvägar. Skvallerstad som detta är. Jag vill berätta själv. Jag har haft mina funderingar på att lösenordsskydda bloggen och det kanske är det bästa. Jag förstår bara inte hur man gör. Jag får klura lite på det.

Nu sover lilleman och jag ska gråta ur mig lite ångest under tiden så jag kan vara en bra mamma och trösta när han vaknar. Det verkar väldigt smärtsamt att få tänder. Min lilla stackare. Pappan jobbar dubbelpass idag så vi blir ensamma, därför måste jag ta mig samman.

Apropå skvaller: det senaste skvallret jag har hört var att jag och P ska ha en liten till. Då kan jag göra slut på spekuleringarna här och nu. Nej vi ska inte ha en liten till.  Så snälla sluta!

Det var ingen inbillning. Det är inga svullna körtlar. Det är något annat. Möjligtvis kan det ha med vävnaderna att göra sa läkaren. Han tyckte att jag skulle avvakta två-tre veckor för att se om det försvinner. Gör det inte det så blir det akuttid till mammografi. Jag är prioriterad att få en läkartid hos honom om svullnaderna är kvar. Alltså kan det vara allvarligt.

Jag var/är jätterädd. Grät på kvällen. Fick jag någon tröst av pappan? Nej. Han förstod inte varför jag var ledsen och rädd. Varför oroa sig innan man vet tyckte han, och varför vara så negativ och eventuellt se ett cancerbesked som en dödsdom. Nä jag var alldeles för negativ tyckte han.

Men jag inbillade mig inte. Det var ingen enkel förklaring. Någonting är det. Akuttid till mammografi får man inte om det inte finns misstanke om något värre.

Jag kan inte tänka just nu.