Klockan är 4:00 på morgonen och lilleman gapar för full hals. Gör iordning lite ersättning fastän BVC sagt att han ej ska äta på nätterna. Jag gör en mindre mängd och hoppas på att han bara vill snutta litegrann för att sedan somna om. Det funkar nästan. Lillen försöker komma till ro genom att trycka sig så nära mig som möjligt, han sträcker ut sina små knubbiga händer och känner och krafsar på mig. Babblar gör han och väntar på gensvar från mig. Jag låtsas sova, skrattar till lite åt hans gulliga ljud - då skrattar han tillbaka. Den stunden är så himla härlig, vi möts någonstans i skrattet. Jag måste pussa på hans goa lena kinder och stryka honom över huvudet. Han gurglar lite och sedan somnar vi om. Kärlek!