Efter matlagning med buse på höften och diverse ruscher i lägenheten för att roa den lille så skulle jag äntligen (!) få äta lunch. Lillen fick sitta i gåstolen så länge. Då...För allra första gången väljer han att baja alldeles framför mig hållandes hårt i bordskanten. Det var den matron :-)

Lilla sötnöt

Vi hade hembesök på fm av BVC-sköterskan och det var dags för boel-test. Detta klarade han med bravur. Väldigt motoriskt utvecklad och snabb reaktionsförmåga löd domen. Japp, det är min grabb det *sträcka på sig lite extra stolt*

Det har varit kämpiga 7 dagar, lillen håller på att få två nya tänder i överkäken. Tand 6 och 7 ska spricka fram. Vi har mest skrikfest hela dagarna. Som tur är så sover han bra om natten.

Lilleman har dessutom blivit 9 månader i dagarna och nya faser väntar oss. Senaste veckan ska han inte heller sitta i vagnen utan bli buren (fas?). Annars har vi skrikfest tills vi plockar upp honom. Vi gjorde två besök till Nyköping och det var väl sådär. Lite jobbigt att bära en nästan 10 kg:s i famnen i affärerna. Lillen ska inte heller byta blöja, försöker vi lägga honom på ett skötbord så skriker han som om vi misshandlar honom. (Jag har köpt up n´go blöjor men de funkar sådär) Vi fick en del blickar från alla fikande människor på Västerport efter blöjbytet där. Sådant beteende kan göra mig så arg. Vi gör så gott vi kan och vi gör inte illa vårat barn. Barn är barn och barn skriker av olika anledningar. Så enkelt är det bara. Det är inte det lättaste att trösta ett otröstligt barn. Jag vet att jag inte ska bli stressad men jag blir det ändå. Pappan också. Urdumt.

Innan jag själv fick barn så kan jag nog ha hört till skaran som tänkte :"Herregud, få tyst på ungen. Varför gör inte föräldrarna något? Jag kommer aldrig att låta mitt barn skrika sådär osv..." Tjena. Vad lite man vet innan man själv är förälder. Vad visste jag om föräldrarnas kämpande? Ingenting. Ändå har jag säkert haft fördömande tankar kring deras föräldraskap. Fy på mig. Istället för att fördöma så borde jag ha hyllat, gett några uppmuntrande ord om vilket jättejobb de gör och fyllt på deras energiförråd med lite positiva känslor och tankar ("vilken supermorsa du är som orkar!"). Att ge blickar som får en mamma eller pappa att känna sig värdelös som förälder förbättar ingenting, förmodligen känner de sig redan värdelösa som det är.

Nej, innan jag själv fick barn så var man "expert", visste precis hur man själv skulle göra i den och den situationen m.m Oj oj oj, vad lite man  visste. Man vet verkligen ingenting förrän man själv står där med en liten i famnen. Jag minns att alla med barn sade :"Du kommer att förstå när du själv har barn". Jag förstår nu hur ni menade och hur rätt ni hade.