Har väl inte mycket i huvudet just nu mer än att jag älskar mina grabbar mer än något på jorden. Ni är mitt allt!

Jag fick min första puss på munnen idag av min son! Det var stort. Jag blev så rörd att jag grät en skvätt.

Jag har ett citat som cirkulerar i mitt inre; "Vi klarar allt bara vi har varandra" - sagt av min älskade P när jag för länge sedan hade tappat tron på allt. Tillsammans byggde vi något stort, vi startade en familj. Det har varit jobbigt med kolik, tänder direkt inpå, bo i en tvåa utan möjlighet att komma ifrån varandra, en skiftarbetar, ingen får sova ut, en är hypokondrisk och väntar på mammografi (ingen bra kombination), en oplanerad graviditet tätt inpå som aldrig blev något mer än ett tomt hål i hjärtat för den ena...Listan kan göras lång. Vi har inte fått en enda chans att hitta lugnet och ron i vardagen. Vi måste få den chansen. Chansen att bli oss själva igen.

Jag har blivit ett osäkert vrak. Det är inte jag och det är inte attraktivt. Jag är egentligen en självständig och orädd tjej med jäkligt mycket skinn på näsan och attityd. Jag flyttade ensam till en stad där jag inte kände någon. Släpade 10 kg kattsand på ryggen då jag hade 3 km till affären, för att lämpa av den hemma och sedan gå tillbaka och handla på nytt. Jag hade bara mig själv. Träffade nya vänner och skaffade mig en himla massa erfarenheter + en utbildning. Den tjejen är jag egentligen, den som gör saker och även om jag är rädd så har jag kastat mig ut i utmaningarna ändå, struntat i vad andra tycker. Jag hade självförtroende. Jag undrar så när det försvann. Jag har mina aningar och jag kan inte förstå att jag låtit det gå så långt. Varför tog jag inte tag i det tidigare, då för flera år sedan. Hur kan jag inte ha förstått hur det har påverkat och påverkar dem jag älskar mest? Ibland är man bra jävla blind. Men jag har tagit tag i det nu och kommer kanske ruinera mig själv på terapisessioner. Men det är det värt.

 

Fia

9 juli 2010 22:14

Bra! Bästa, fina Marre-sparr. Jag är så glad att du kommit hit för nu är det bara resten kvar. Nu har du vänt, då kan du bara komma uppåt. Baotakram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja det var sannerligen ett tag sedan sist. Det har hänt mycket det senaste halvåret i både positiv och negativ bemärkelse. Jag hade egentligen inte tänkt att skriva något mer i denna blogg, men ändrade mig då jag gärna går tillbaka och  läser och min...

1 1/2-årskontrollen med tillhörande läkarebesök samt vaccination började bra då vi missuppfattat tiden och kom en timma försent. Inte bra. När M skulle näckas för vägning/mätning blev han rädd och gallskrek sig igenom resterande besök. Någonstans lyc...

Solen skiner som bara den och vi håller oss inne med en liten febrig sjukling som för tillfället sussar sött. Det känns ju lite sådär kan jag säga. Jag börjar bli lite rädd att min lille ska bli ett "öronbarn". Två öroninflammationer på kort tid känn...

Ja precis. Så kul har jag och Marius i påsk.   Misstänkte öroninflammation igen så jag ringde 1177. Vi fick en läkartid 15:30 på en vårdcentral i grannstaden och det enda öppna apoteket där stängde 17:00. Vi hann med andra ord hämta ut antibiotik...

  M fortsätter sin språkliga utveckling och har nu lagt till ordet dator samt Makka Pakka (ibland blir det Pakka Pakka) i sin vokabulär. Idag har han tjatat om Makka Pakka hela dagen (den stentvättande figuren från I drömmarnas Trädgård för er som ...