Utanför lasarettet står en kvinna och röker. Det är en mörk höstnatt och alldeles lugnt uatnför ingången. Inga taxibilar, ingen rörelse, bara vi och den rökande kvinnan. Det tar tid att ta sig till hissarna då jag har värkar konstant. När vi kommer upp till förlossningsavdelningen så måste jag hålla mig mot väggen för att inte rasa ihop mitt i en hemsk värk som aldrig vill släppa. Vi är de enda paret där så vi får själva välja förlossningssal och efter några oroliga turer under sensommaren/hösten till förlossningen så har vi avverkat några salar. Vi hade hela tiden hoppats på det rosa rummet så vi väljer självklart det. Det rosa rummet mittemot ingången. Klockan halv ett på natten den 26 oktober skrivs vi in.

Det luktar metalliskt i en förlossningssal, jag förknippar lukten med blod och sjukdom. Eller slakthus för den delen. ingen trevlig lukt. Denna gång bryr jag mig inte så mycket om doften, jag vill bara dö. Jag vill krypa undan som ett skadat djur och dö ensam under en sten. Så ont har jag. De tar ctg-kurva och undersöker mig. Jag tror att jag var öppen tre centimeter. Vattnet har ännu inte gått.  Smärtorna börjar att göra mig riktigt arg på allt och alla.  Sköterskan i rummet försöker att trä en mask kring min näsa och mun, lustgasmasken. Då får jag panik och börjar att veva omkring mig. Det är möjligt att jag tjongade till henne i ansiktet. Jag får panik eftersom jag är så täppt i näsan och får för mig att jag ska kvävas. Istället får jag ett munstycke som jag kan bita tag i och suga i mig lustgasen. Jag hyperventilerar och skriker, suger i mig lustgas som aldrig förr. Rösten blir mörk som en mansröst. Det snurrar i huvudet och jag börjar att känna mig illamående. Ber P att kanske ta fram en spypåse utaifall att jag kräks och han hinner knappt fram med en innan jag börjar att tokspy. Jag hinner inte ens vrida huvudet ordentligt åt sidan utan spyr halvt om halvt ner mig själv och fyller samtidigt FEM hela spypåsar. När jag är helt tom i magen så får jag gå till toaletten och byta om till sjukhusskjorta. När jag kommer tillbaka är jag vansinnig över att gardinerna inte är fördragna "Jag vill väl för faan inte att hela Nyköping ska se mig naken" ryter jag. Jag är så borta i huvudet att jag inte har knäppt igen skjortan framtill men det gör jag nu. Smärtorna, skräcken och paniken börjar att ta överhand totalt och ju mer jag skriker desto mer täppt blir jag i näsan. Jag kan inte fokusera alls på vad någon säger. Jag har helt tappat kontrollen.

 

Cicci

29 september 2010 12:55

kanske skulle ha väntat ett par månader med att läsa? Låter inte som en trevlig upplevelse alls, väntar med spänning på resten även denna gång.
Tur att något så fint kom från den hemska upplevelsen!!

http://mogenfjortis.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja det var sannerligen ett tag sedan sist. Det har hänt mycket det senaste halvåret i både positiv och negativ bemärkelse. Jag hade egentligen inte tänkt att skriva något mer i denna blogg, men ändrade mig då jag gärna går tillbaka och  läser och min...

1 1/2-årskontrollen med tillhörande läkarebesök samt vaccination började bra då vi missuppfattat tiden och kom en timma försent. Inte bra. När M skulle näckas för vägning/mätning blev han rädd och gallskrek sig igenom resterande besök. Någonstans lyc...

Solen skiner som bara den och vi håller oss inne med en liten febrig sjukling som för tillfället sussar sött. Det känns ju lite sådär kan jag säga. Jag börjar bli lite rädd att min lille ska bli ett "öronbarn". Två öroninflammationer på kort tid känn...

Ja precis. Så kul har jag och Marius i påsk.   Misstänkte öroninflammation igen så jag ringde 1177. Vi fick en läkartid 15:30 på en vårdcentral i grannstaden och det enda öppna apoteket där stängde 17:00. Vi hann med andra ord hämta ut antibiotik...

  M fortsätter sin språkliga utveckling och har nu lagt till ordet dator samt Makka Pakka (ibland blir det Pakka Pakka) i sin vokabulär. Idag har han tjatat om Makka Pakka hela dagen (den stentvättande figuren från I drömmarnas Trädgård för er som ...