Sedan vi flyttade så har det grejer i vår lillemans utveckling:

* sover HELA nätter i sitt egna rum

* står upp i spjälsängen

* sjunger med i sånger (på sitt sätt såklart)

* kan göra Imse-Vimse rörelser (mest "ner faller regnet" men grejar med fingrarna när "Imse klättrar upp för trå´n")

* vinkar

* går runt möbler

* klättrar upp på allt!

* klappar händerna

* försöker att härma vissa ord, dock är det mesta fortfarande "dä,titta,oj och mam-mam". Anar dock ett visst Mu när vi tittar på kossan vid skötbordet.

* tror att han kan gå själv och litar blint på att mamma är där och fångar honom när   han kastar sig hejdlöst framåt.

* sjunger mycket för sig själv och med morfar. Försöker att svara ""Buff" när de sjunger Trollmorssången.

Dessutom älskar han bilar, mopeder och bussar och blir helt till sig i vagnen när bussen kommer.

Jag fyllde hela 29 år i slutet av augusti men då vi var mitt uppe i flytten så firade vi inte det utan sköt upp det några helger. I lördags blev jag utbjuden av min älskling.

Dagen började superbra med att jag kom i ett par jeans som jag inte lyckats att knöla ner mig i sedan 2006! Dessutom måste jag ha skärp för att hålla dem på plats. Yes! Det kändes genast roligare att göra sig iordning för sen-eftermiddagens restaurangbesök. P och jag tog en buss in till stan och där käkade vi en fantastiskt god middag med läcker dessert som avslut. Efteråt tänkte vi ta en bio men det gick inga filmer alls som vi ville se. Nähäpp. Kaffe då? Vi tänkte då ta en mysfika istället men inte heller det gick vägen. Vi vandrade genom Nyköping men hittade inte ett enda ställe som hade öppet för en kaffe. Jag började dessutom få rejält ont i magen. Efter en timmas promenad hamnade vi på...McDonalds (mmm supergott med donkenkaffe). Vi beslutade oss för att ta en kaffe hemma istället och kollade upp en lämplig buss hem. Vi hade 8 minuter på oss att hinna till busstationen annars skulle vi få vänta en timma på nästa och jag hade så förjordat ont i magen så jag ville definitivt hinna med denna buss. Måste bara på toa först. Kö såklart. En kvinna framför mig som absolut inte ville låta mig gå före för hon är såå snabb. Vi står där och väntar och hon tittar på mig en stund och säger sedan surt "Ah men du kan väl gå före då, det är säkert tungt för dig såhär på slutet" och så formar hon en bebismage. Tack för det!Tack så jävla mycket för det!

Vi hinner iaf med bussen hem men jag tror ett flertal gånger att jag måste kliva av för att inte göra i brallorna. Det rumlar om ordentligt i magen. Jag klarar av att hålla mig tills vi kommer hem som tur var men jag mår dåligt resten av kvällen både av kvinnans kommentar och den troliga matförgiftningen som trängde sig ur alla kroppsöppningar (ok, de två man kan göra sig av med mat ifrån). Lyckan över att komma i mina gamla jeans var bortblåst. Så otroligt misslyckad kväll men ändå underbar då vi fick ha två barnfria timmar ihop och vi hann hem lagom till att lägga vår prinskorv.