Inför valet har jag funderat och funderat. Det slutade med att jag resonerade ganska likt Gardell . Har själv närstående som far väldigt illa av dessa utförsäkringar/ovissheten om man blir utförsäkrad eller ej. Framtiden känns då långt ifrån ljus, endast fylld med oro och ångest då man nästan med säkerhet vet att man kommer att hamna mellan stolarna och inte få ersättning någonstans ifrån. Att kanske behöva sälja av sin bostadsrätt, den fjällstuga som man byggt upp från grunden, den båt man kanske sparade till i flera år. Ni förstår vad jag menar. Tanken på att människor som arbetat hårt i hela sitt liv ska stå utan trygghet när sjukdomen slår till gör mig mörkrädd. För ärligt talat, vem väljer att bli sjuk? Vem väljer att ha nervbanor som inte lyder, cancersvulster som sprider sig, fötter som inte längre kan gå? Jag kan bara inte rösta på alliansen. Jag röstade rött till regeringen för att jag hoppas de tar ansvar för alla dessa sjuka. Alla som dock "fejkar" sina sjukskrivningar kan gärna gå och självdö. Ersätting ska endast utbetalas till de verkligt sjuka. I övrigt kan alla bidragsfuskare gå och självdö. Jag ger gärna de rödgröna en chans att ställa saker tillrätta. Klarar de inte det ska jag överväga att ge alliansen min röst vid nästa val. Skulle gärna utveckla mina politiska tankar här men jag orkar inte. Det får räcka såhär, kanske uppfattas lite infantilt och kort men så får det vara. Jo, en sista sak : är dessutom väldigt rädd för att SD tar sig in i riksdagen. Ett rysarval.