Idag hämtade jag min pojke från förskolan för första gången. Det var stort. Den glädjen som jag själv bevittnat ur ett par förskollärarögon när ett barn blir hämtat av sin förälder fick jag idag se ur ett par mammaögon. En  nyvaken plutt som lyste upp när jag kom för att hämta honom. Mitt barn. Jag är hans mamma.

Vi tog en långsam vagnpromenad för att suga i oss det dagsljus som fortfarande fanns kvar. Vi hamnade på en cykelväg då jag bestämde mig för att låta honom pröva sina fötter på egen hand. Jag tog av honom ena vanten och lät den lilla lilla handen hålla hårt i min hand. För första gången gick jag på riktig promenad med min son, hand i hand. Stapplande steg och stora ögon, för vad stor världen plötsligt blev när man hamnde på marknivå. Emellanåt satte han sig på marken för att utforska gruset i snön. Ibland en cigarettfimp. Då satte jag stopp. Hade jag inte varit så förjordat kissnödig så hade jag gärna fortsatt den där promenaden i en evighet. Det hände även att han släppte min hand när vi gick och då fick han verkligen öva balansen på det isbuckliga underlaget. Duktiga underbara barn.

Den där lilla handen vill jag hålla i resten av mitt liv. Och resten av hans med för den delen. Tanken på att den där lilla lilla varma handen ska bli en stark manshand en dag gör mig rörd. Tanken på att den lilla lilla handen en dag ska hålla någon annans hand gör mig ännu mer rörd. Tanken på att hans lilla lilla hand en dag blir en pappahand som själv håller en liten liten hand gör mig så rörd att jag storbölar när jag skriver detta.

Jösses vad jag älskar honom!

  Marius och pappans hand (2 dagar gammal)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja det var sannerligen ett tag sedan sist. Det har hänt mycket det senaste halvåret i både positiv och negativ bemärkelse. Jag hade egentligen inte tänkt att skriva något mer i denna blogg, men ändrade mig då jag gärna går tillbaka och  läser och min...

1 1/2-årskontrollen med tillhörande läkarebesök samt vaccination började bra då vi missuppfattat tiden och kom en timma försent. Inte bra. När M skulle näckas för vägning/mätning blev han rädd och gallskrek sig igenom resterande besök. Någonstans lyc...

Solen skiner som bara den och vi håller oss inne med en liten febrig sjukling som för tillfället sussar sött. Det känns ju lite sådär kan jag säga. Jag börjar bli lite rädd att min lille ska bli ett "öronbarn". Två öroninflammationer på kort tid känn...

Ja precis. Så kul har jag och Marius i påsk.   Misstänkte öroninflammation igen så jag ringde 1177. Vi fick en läkartid 15:30 på en vårdcentral i grannstaden och det enda öppna apoteket där stängde 17:00. Vi hann med andra ord hämta ut antibiotik...

  M fortsätter sin språkliga utveckling och har nu lagt till ordet dator samt Makka Pakka (ibland blir det Pakka Pakka) i sin vokabulär. Idag har han tjatat om Makka Pakka hela dagen (den stentvättande figuren från I drömmarnas Trädgård för er som ...