Direktlänk till inlägg 6 augusti 2010

Rubrik saknas

Av 1styckesmafolkochjag - 6 augusti 2010 11:54

Det är snart två år sedan jag lämnade Eskilstuna som en liten trasig själ med slitet hjärta. Under de fyra år som jag levde där hann jag uppleva så mycket roligt och så mycket ledsamt. Jag hann ha arbetsplatser som jag älskade, dels som stöd- och resurspedagog på ett boendestöd och som förskollärare. Jag hann med en lärarutbildning med tillhörande kårliv, linjeföreningsengagemang och tentastress. Jag hann träffa de bästa av människor som jag alltid har en saknad efter. Jag hann med ett längre förhållande och samboskap som började så bra men slutade med att vi tog fram de sämsta hos varandra. Ett uppbrott som jag inte hade klarat utan min P som plockade upp spillrorna och lärde mig att skratta igen. P som åkte till Eskilstuna på helgerna och packade ihop mitt gamla liv i lådor, hjälpte mig att städa ur lägenheten och som fanns där som en räddande ängel. I sin svarta dunjacka stod han och kurade i höstblåsten vid Pressbyrån på Fristadstorget en septemberdag för två år sedan och när jag såg honom på håll så förstod jag någonstans att det här är ju mannen i mitt liv! Inte för att jag var redo för något nytt förhållande, för det var jag inte, men vetskapen om att jag kanske kunde älska igen räckte gott och väl för lite framtidstro. Idag väntar vi på att flytta in i en ny lägenhet, jag och P och...vår son. Herregud, vi har ett barn ihop! Tänk vilka vägar livet tar. Om någon hade sagt till mig för två år sedan att jag skulle flytta hem igen, bli sambo med P och dessutom vara mamma till en son så hade jag aldrig trott på det. Jag som aldrig skulle flytta tillbaka, aldrig släppa in P på livet igen och dessutom var jag övertygad om att jag aldrig skulle kunna bli förälder.


Att återse Eskilstuna igår kändes litegrann som att komma hem. Inte kändes det som två år sedan sist, det gjorde det inte. Anledningen till mitt återseende var mammografiscreening på lasarettet. Efter diverse tutt-tillplattande och kompletterande ultraljudsundersökning så fick jag beskedet att mina bröst är friska. Jag vågade knappt tro på det först då jag var så övertygad om att de skulle hitta tumörer. Jag tror att det tog över två timmar innan jag kunde ta det till mig och under resten av dagen och kvällen släppte all ångest och oro pö om pö . Idag har jag huvudvärk och är helt slut, förmodligen för att allt som jag burit på så länge äntligen släpper och jag på riktigt kan se en ljus framtid framför mig istället för en höst/vinter full av behandlingar. Nu kan jag på allvar se fram emot allt som ligger framför oss. Vårt liv tillsammans som en familj. Mitt liv som mamma till min älskade son som jag inte behöver lämna än på ett tag. Mitt liv som flickvän och sambo. Mitt liv som vän. Mitt liv som familjemedlem. Jag finns och jag lever!


Jag ska bara ta körkort också så kan jag leva som jag vill och besöka de jag saknar så mycket. Trots att de flesta nu är utspridda och vi inte hörs av så ofta så finns ni i mina tankar varje dag, mina Eskilstuna-vänner. I mina tankar finns självklart mina vänner här hemma också, vilket är så märkligt då vi bor i samma lilla håla men aldrig hinner ses. Det blir väl så när alla har barn och har fullt upp med sitt. En naturlig del av livet antar jag. Men i mina tankar så finns ni alltid med mig.


När vi var på väg ut från Eskilstuna och jag skymtade Bellmansplan åt höger och mitt gamla Nyfors åt vänster så kände jag den där stora saknaden som drabbar en titt som tätt. Näsan upplevde doftminnen från min gamla lägenhet i Årby (så konstigt men häftigt!). Jag trivdes ändå i Eskilstuna emellanåt. Det kommer alltid att vara hemma på något vis. Jag gav den staden fyra viktiga år av mitt liv, fyra år som jag är så himla glad att jag har upplevt och även om det var förjävla jobbigt ibland så var det en väg som jag var tvungen att gå. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv. Varje gång jag hör introt på Winnerbäcks "Järnvägsspår" så är jag tillbaka i ett vinterkallt Eskilstuna på väg hem till lägenheten som låg bakom järnvägsspåren i Nyfors.


"Nu åker vi igenom Snopptorp mamma" (fnisselifniss) var tvungen att upplysa min mamma om det oerhört vackra namnet på området vi passerade innan vi körde ut genom E-tuna. Och där, i Snopptorp, så insåg jag vilken tur jag har som har en alldeles egen familj att åka hem till. Jag har friska bröst och en alldeles egen familj som väntade på mig där hemma. Det är lycka :-)



 
 
Ingen bild

Malin

6 augusti 2010 17:40

Åhh... Fina, fina Marre! Jag saknar dig...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av 1styckesmafolkochjag - 13 december 2011 21:08

Ja det var sannerligen ett tag sedan sist. Det har hänt mycket det senaste halvåret i både positiv och negativ bemärkelse. Jag hade egentligen inte tänkt att skriva något mer i denna blogg, men ändrade mig då jag gärna går tillbaka och  läser och min...

Av 1styckesmafolkochjag - 12 maj 2011 22:18

1 1/2-årskontrollen med tillhörande läkarebesök samt vaccination började bra då vi missuppfattat tiden och kom en timma försent. Inte bra. När M skulle näckas för vägning/mätning blev han rädd och gallskrek sig igenom resterande besök. Någonstans lyc...

Av 1styckesmafolkochjag - 25 april 2011 12:03

Solen skiner som bara den och vi håller oss inne med en liten febrig sjukling som för tillfället sussar sött. Det känns ju lite sådär kan jag säga. Jag börjar bli lite rädd att min lille ska bli ett "öronbarn". Två öroninflammationer på kort tid känn...

Av 1styckesmafolkochjag - 22 april 2011 20:57

Ja precis. Så kul har jag och Marius i påsk.   Misstänkte öroninflammation igen så jag ringde 1177. Vi fick en läkartid 15:30 på en vårdcentral i grannstaden och det enda öppna apoteket där stängde 17:00. Vi hann med andra ord hämta ut antibiotik...

Av 1styckesmafolkochjag - 19 april 2011 20:52


  M fortsätter sin språkliga utveckling och har nu lagt till ordet dator samt Makka Pakka (ibland blir det Pakka Pakka) i sin vokabulär. Idag har han tjatat om Makka Pakka hela dagen (den stentvättande figuren från I drömmarnas Trädgård för er som ...

Ovido - Quiz & Flashcards