Jag har alltid gillat 60/70-talsdesign. Eller nä, inte när jag var yngre då allt skulle vara nytt och modernt, men efter 20 så blev jag människa igen. Hemma hos oss när jag växte upp så hade vi en del porslin från Stig Lindbergs berså-kollektion. Mina föräldrar gör fortfarande gratänger i en gammal fin bersåform. Ett himla fint mönster. Högt på min önskelista står en stor kaffemugg med fat i bersåmönstret. Den ska bara vara min. Min finkopp.

Nåväl, vi har varit på jakt efter nya kaffekoppar då de vi har är så slitna och ser aldrig rena ut. Nu kan man visserligen inte förvänta sig någon kvalité då nuvarande koppar är i olikfärgat glas från IKEA och kostade 9:- st. Jag hittade sex koppar med fat på Tradera som jag så gärna ville ha. Stig Lindbergs Röd Aster-kollektion i original. När budgivningen hamnade över 1500-strecket så gav jag upp. Slutbudet hamnade strax över 2000:- Galet mycket pengar tycker jag. Men ack så fina.

Röd Aster (lånad bild från Tradera)

Istället klickade jag hem 6 muggar i någon slags nyproduktion av Stig Lindberg. Vad mönstret heter vet jag faktiskt inte men de är fina och kostade bara 300:- totalt. Inte lika galet :-)

Mina muggar (även denna bild är lånad från Tradera)

Morgontröttis

Läsa bok i sängen

Prova pappas nya tröja

Äta pappas Xboxdosa

Ooops...här är man linslus trots "en tryckande känsla"

Tittut bakom gardinen

Klämma fingrarna för åttiofjärde gången

Fyndade en bultbräda på barnbasaren, han fattade grejen direkt

Mysa lite på dammsugarkudden innan kvällsvällingen

  (Kameran visar inte korrekt datum, fisen varken fanns eller var påtänkt den 1/1 2009)

Och måste tillägga: gubben mittemot har det nu svårare att spana in i vårt hem då vi köpt svindyra gardiner som även är mörkläggande.

Min lille 16-månaders har rätt bra kroppsuppfattning. Han kan peka ut ögon, öron, hår , huvud, fötter, tänder, näsa,tunga och självklart den söta lilla magen.

Det funkar bra på förskolan. Ibland blir han dock ledsen när han får syn på mig genom en springa i dörren som skiljer våra avdelningar åt. Han gråter däremot inte längre vid lämning och möts vi ute på gården så är det mammigt i några sekunder sedan pilar han iväg på egen hand.

Han är så glad hela tiden. Jag önskar att han alltid får vara så glad.