Glöm fina middagar, blomsterkvastar och presenter.

Vardagsromantik i sin bästa form:

Så skulle mamman få sova ut...Så blev det inte.

8:15 fick mamman ta med sig skrutt upp och kämpa med en övertrött bebis. Pappan ligger fortfarande och trynar. Det två timmar gamla kaffet i koppen får micras varmt igen. Men det är väl detta som är kärlek och vardagsromantik, att låta pappan sova utan att påpeka att det var mammans tur. Att inte sarkastiskt fråga "Har du sovit gott?" när han väljer att vakna. Att inte bryta ihop av irritation eller övertrötthet. Världen gick ju inte under trots att mamman fick kliva upp, även om det kändes så när hon kravlade sig ur sängen.

Förhoppningsvis får mamman ett kärleksfullt "Tack för att du lät mig sova" tillbaka.